|
Växtförslag för liten
kryddgård
Här tar jag
inte upp de för köks- och kryddträdgården
självklara växterna som dill, persilja och gräslök.
Inte heller den underbara basilikan som de flesta av oss
får odla inomhus. Rosmarin tar jag inte heller med, men
den är härlig - satsa på den och ta in den i god tid
före vinterkylan! Den går att övervintra inomhus.
Pepparmynta
(Mentha piperita) och krusmynta (Menta spicata)
är bra och lättodlade. De blir upp till 80 cm höga.
Rosaröda blommor. Sticklingförökas. Myntan kan
användas färsk i olika drycker, till exempel i
sommarbålen. Äppelgelé med smak av pepparmynta
är härligt. Myntate är gott - blanda gärna med
andra teörter. Utmärkt även för den som vill krydda
likör och snaps själv. Myntor torkas i knippen innan man tar
bort de grova stjälkarna. Förvara i mörka glasburkar
eller täta papperspåsar.
Salvia/kryddsalvia (Salvia officinalis)
är en ca 50 cm hög halvbuske. Frösås inomhus.
Blålila blommor med grågröna blad som kan skördas
hela året. Toppar ska klippas ofta för att ge tät
planta. Till matlagning (men inte enbart fet mat!), kryddblandningar
och te. Salviablad i te och vin påstås stärka blodet
och nerverna. Förklaringen är innehållet av bland annat
flavonoider.
Citronmeliss/hjärtansfröjd (Melissa
officinalis). Höjd upp till 80 cm med citrondoftande något
ludna blad. Frösår sig lätt och ska vara härdig i
zon 1-3. Till sallad, fisksås, höns och grytor, svalkande
drycker, te samt som dekoration i maträtter och bakverk. Te med
citronmeliss har använts för att lindra nervösa
hjärtbesvär, därav smeknamnet hjärtansfröjd.
Kvanne (Angelika archangelica) är en
gammal universalmedicin i Nordeuropa. Den "upptäcktes" av munkarna
som förde den från Norden och söderut. Blir upp till
två meter hög och omfångsrik. Den kräver mycket
utrymme. Frö till smaksättning av drycker, blad till
sötning av syrlig frukt, stjälk som passar till kandering.
Inom medicinen använd vid matsmältningsbesvär
Mejram (Origanum
majorana), ca 50 cm hög, ettårig, starkt aromatisk ört
som fördes hit av munkar på medeltiden. Den har sedan
forntiden odlats som läke- och kryddväxt i sydligare
länder. Vill ha värme och lätt jord. Kan bli
flerårig inomhus odlad i kruka. Bra krydda till korv och soppor
särskilt i ärtsoppa. Hackas till sallad och
fisksås. Blomman lockar, liksom många andra blommande
örter, bin och fjärilar till trädgården.
Kungsmynta/Oregano
(Oreganum vulgare) är flerårig, ca 50 cm hög med rosa
till rosaröda blommor. Släkt med mejram, och pizzakrydda
nummer ett. Fin också i olika kötträtter, såser
och soppor. En god teblandning får man av lika delar kungsmynta
och salvia. Som medicinalväxt är oregano använd bland
annat mot kramper.
Libbsticka
(Levisticum officinale), är en flerårig växt som blir
upp till två meter hög. Den är starkt aromatisk med
stort användningsområde: frön används till
likörer och "magsnaps". Krossade frön används som
brödkrydda, till sallader, ris och potatismos; blad kan bli till
soppa och kryddan är mycket fin i potatiskoket. Den passar
också i grytor, till ost och de späda bladen gör sig
bra i sallader. Libbsticka är mest känd som buljongkrydda.
Den skyddar mot "onda andar" och har därför sin givna plats
invid hustrappan. Användes förr i avkok som stärkande
dryck till klena barn efter långvarig sjukdom.
Trädgårdstimjan
(Thymus vulgaris) är en flerårig halvbuske, ca 30 cm
hög. Den breder ut sig längs marken som en doftmatta. Den
får vita, rosa eller röda blommor. Timjan innehåller
thymol som har en starkt desinficerande verkan. Läke- och
köksväxt i Sverige sedan medeltiden. Både som torkad
och som färsk används den i dag till soppor, exempelvis
ärtsoppa, såser, sallader, köttfärs och korv.
Lavendel (Lavendula officinalis) var känd som skönhets-
och läkeört redan under antiken. Det är en 50 cm
hög halvbuske med blå blomspiror, rika på aromatisk
eterisk olja som doftar friskt. Har använts i århundraden
inom folkmedicinen i Norden. Började odlas allmänt på
1400-talet. Har genom tiderna ofta använts som kantväxt i
trädgården. Man har den inte gärna som matkrydda men
den ger en fin smak åt skorpor och småkakor.
Kamomill
(Matricaria chamomilla) är sedan gammalt en jordemorsört och
kallas ibland modersört. Vildväxande är den allt mera
sällsynt som en följd av det moderna jordbruket. Har söt
kryddaktig doft, enkel att skilja från baldersbrå, om
än inte till utseendet. Den självsår sig lätt.
Kamomill är en mycket fin teblomma som verkar lugnande.
Växten är också inflammationshämmande och bra till
hudvård.
Isop
(Hyssopus officinalis) är en av de kryddor som munkarna av
benediktinerorden smaksatte likör med på 900-talet.
Observera att dåtidens likörer användes i medicinskt
bruk. 50100 cm hög, odlas som häck i rabatter och
örtsängar. Under andra världskriget uppmanade
medicinalstyrelsen allmänheten att plocka isop till våra
apotek. Stimulerar aptiten, är svetthämmande och lätt
urindrivande. Innehåller garvämnen och bitterglykocid.
Vänderot
(Valeriana officinalis) används fortfarande som läkeört
vid sömnlöshet och nervositet. Ansågs i folktron ha
magisk verkan som skydd mot onda makter. Flerårig, upp till 1,5
m. Blommar med vita till ljust rosa blommor som doftar sött och
starkt i skymningen. Den använda växtdelen är roten.
Roten har en en obehaglig, kväljande lukt som attraherar hankatter.
Rölleka
(Achilléa millefolium) blir ca 60 cm hög, med kraftiga sega
stjälkar och flikade, lite vassa blad. Sägenomspunnen
läkeväxt som ska ha använts som sårläkande
och blodhämmande medel redan av krigaren Akilles. I dag anses den
hålla sjukdom borta från plantor som växer intill
röllekan. Bladen sägs sätta fart på
komposteringsprocessen. Späda blad lite bittra kan
användas finhackade i sallad och såser. Avkok av blommor
används bland annat till ansiktsvatten. På sina håll
kallas röllekan än i dag för pigparfym!
Daggkåpa
(Alchemilla vulgaris) som blir upp till 40 cm hög, är helgad
åt jungfru Maria den kallas också för
Mariakåpa. Bladens innehåll är är sammandragande,
inflammationshämmande och sårläkande. Unga milda blad
används i sallad. Bladen gör ullen grön vid
växtfärgning. Torkade blad som blötlagts ger
ansiktsvatten. Känd som en av "kvinnoörterna" den
är bland annat sammandragande och har använts till te
vid havandeskap, efter förlossning, för regelbunden
menstruation liksom vid klimakteriebesvär.
Vinruta (Ruta
graveolens) är en halvmeterhög buskliknande växt med
mörkt gröna blad och gula blommor. Balsamisk doft och bitter
smak. Den var en av de mest använda örterna mot pesten,
då den blandades i vin, vilket gett den namnet. Har använts
medicinskt vid kärlsjukdomar och näthinneinflammationer.
Färsk kan den användas, men sparsamt, till ost-, ägg-
och fiskrätter. Fin i äppelcidervinäger!
Viola Claesson
|
